Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Zanzibar’

Ett lustfyllt minne från sejouren på den fantastiska ön, är när jag får smaka av en jättelik Jackfruit. Det hela utspelade sig när vi hade vandrat, smakat, doftat och förundrats färdigt på spicetouren. I väntan på dagens lunch hade vi ett väl planerat stopp vid några stånd där det såldes både kryddor, hantverk och diverse exotiska frukter.

Mannen som sålde frukten var oss behjälplig, och skar vant upp frukten till serveringsklar. Men jisses då, vilka smaker som studsade runt i munnen, en blandning av ananas och banan, sött och syrligt, svalkande och törstsläckande allt detta i en och samma tugga.

Nackdelen med denna goding är att den gör en otroligt kladdig om händerna, som om du hade tömt en hel burk med handbollsklister inför matchstart. Men vad gör väl det, när man är så betagen, att man kan höra änglarna spela med både harpor och trumpeter i en samstämd lov.

Har du smakat på denna spännande frukt? Berätta gärna om ditt minne.

Read Full Post »

Read Full Post »

När man vistas på Zanzibar så kommer man förr eller senare att stöta på deras lokala variant av pizza. Det är ett av många måsten när man är på plats.

Rätten är mer ett brödpaket som fylls med en köttfärsblandning, eller grönsaker för den som vill ha det istället. Ett ägg knäcks ovanpå fyllningen innan degen försluts till en kvadrat och gräddas med lite olja på en häll.

Vid serveringen delas Zanzibarpizzan i fyra delar, läggs på en papperstallrik med lite sallad och en het tomatsås. Det kanske inte låter mycket för världen, men det är vansinnigt gott i all sin enkelhet. Vi åt med glupande och god aptit från flera matbord som serverar paketen på kvällarna vid Forodhani Park.

Om du inte har resplaner som tar dig till ön inom snar framtid kan du med fördel använda bifogat recept. Våra gäster för kvällen, som har ätit många frasiga fyllda, åt med förnöjsamhet och igenkännande.

Vi inledde måltiden med en pumpasoppa som smakade av kokos och kryddor från arkipelagen. Allt för att komma i god och rätt stämning på vår Zanzibarafton.

Zanzibarpizza

Degen:

100 g vetemjöl
en nypa salt
120 ml vatten
100 ml olja

1. Sila mjölet i en skål. Tillsätt salt, och vatten lagom mycket till en smidig deg. Knåda i ett par minuter.

2. Dela degen i 6 bitar och rulla till bollar. Lägg dem på ett djupt fat och pensla ordentligt med olja runtom så de täcks.

3. Plasta in fatet med degbollarna och låt jäsa i två timmar.

Fyllning:

400 g köttfärs
2 pressade vitlöksklyftor
1 msk finriven, färsk ingefära
1 finhackad gul lök
2 stora finhackade chilis
2 stjälkar med färsk koriander, hackad
6 ägg
salt och peppar

1. Blanda köttfärsen med salt, peppar, vitlök och ingefära. Stek allt i en stekpanna under omrörning. Häll upp i en skål och låt färsblandningen kallna. Tillsätt nu löken, chili och koriander till det kalla och förberedda färsfräset.

2. Kavla varje degämne till en tunn cirkel. Låt degen bli tunnare i ytterkanterna. Lägg två matskedar av färsblandningen i mitten på cirkeln. Knäck ett ägg i färsen. Förslut genom att vika in två sidor över de två andra sidorna och forma till en kvadrat.

3. Stek pizzorna först i en tesked olja på medelvärme. Låt dem gå färdig på något lägre värme till ägget har gått ihop.

4. Dela i fyra delar, servera med sallad eller finstrimlad vitkål. En tomatchutney eller någon stark chilisås, förslagsvis Petang och det blir vansinnigt gott.

Read Full Post »

Sensommarens resa till kryddön har satt märkbara spår i mitt sinne. Ljuvliga matminnen som bara måste få komma fram och återupplevas i goda vänners lag. Nu när höstmörkret sänker sig snabbt om kvällarna, passar det särskilt bra att tillbringa tid i köket. Låta spisrosorna blomma ut för fullt efter intensivt umgänge med vedspis och ivriga rörelser runt köksön i väntan på det goda. Mat och Vänner.

Vi började vår Zanzibar-afton med en liten skål soppa på pumpa. Det kan inte bli bättre, nu när lagringsdugliga sommarsquash och vinterpumpor börjar bli redo för intåg till skafferi och hyllor. Som jag berättat tidigare är nejlika och kokos två av öns viktigaste råvaror som var mycket frekvent förekommande i maten som vi åt på plats. Därför blev jag glad att hitta denna enkla, men ack så smakrika soppa, i en kokbok som jag hade med mig hem från arkipelagen. Med lite anpassning efter dagens trädgårdsskörd och lite kryddiga korrigeringar så kom jag fram till ett recept som blev lyckat.

Varsågoda, att ta del av den första rätten från lördagskvällens kurtiserande med mina matminnen från Zanzibar.

Soppa på pumpa och kokos

50 g hackad gul lök
1 msk smör
250 g pumpa, jag använde dock en Tondo di Nizza som är en sommarssquash
250 ml kycklingfond
250 g mjölk
1 krm malen nejlika
1 tsk färsk riven ingefära
1 tsk malen kanel
1 tsk saft av citron
några stänk av tabasco, gärna en rökig sort
salt
400 ml kokosmjölk
150 ml grädde

1. Börja med att torrosta pumpafröna. Skär pumpaköttet i mindre bitar och koka mjukt i lättsaltat vatten.
2. Stek löken mjuk i smöret utan att den tar färg.
3. Tillsätt den kokta pumpan, kycklingfond, mjölk, citronsaft, tabasco och lite salt. Småputtra i 15 -20 minuter.
4. Nu är det dags för kokosmjölken som får gå i och puttra med i några minuter.
5. Mixa soppan slät med en stavmixer. Avsluta med att tillsätta grädden. Smaka av soppan.
6. Räcker till fyra personer som huvudrätt eller till sex förrättsportioner.

Read Full Post »

När vi avslutat vår tur bland odlingar av kryddor och frukter blev vi bjudna på lunch. I skuggan under ett grästak, sittandes på golvet med mattor under oss som bord och duk i ett. En enkel måltid som smakade fantastisk gott. Det sägs att hungern är bästa kryddan, men i det här fallet får jag lov att framhålla kryddorna i sig som gjorde den här maten till ett starkt och smakrikt minne.

Vi blev serverade för Zanzibar den typiskt traditionella rätten Pilau med en het currysås och spenat. Till detta även bitar av bröd som gör det lätt att få med all god sås från tallriken. Den här gången fick vi ett tunnt bröd, liknandes chapati.

Det jag uppskattar med deras risrätt är att det är välkryddat, mer än den indiska pilauen som egentligen är upphovet till rätten.

Här kan man tydligt se en mix av de olika kulturerna som dominerar på ön. Den afrikanska, indiska och arabiska som gör att maten blir till en enda god kryddblandning.

Väl hemma har jag inte kunnat motstå att laga upp en liknande måltid. Med ett par tillfällen i kökets lugna vrå, har jag fått ihop ett recept som jag kan tänka mig att dela med mig av.

Här hemma i köksträdgården har spenaten gått i blom, därför bytte jag ut den gröna mot mangold istället. Det går alldeles utmärkt.

Pilau med en het curry och mangoldfräs

4 personer

Pilau:

2 msk olja
1 liten hackad gul lök
2 tärnade potatisar
1 dl vatten
2 msk blandade kryddor: kummin, kanel, svart peppar, nejlikor, vitlök
3 dl ris, gärna basmati
5 dl vatten
salt

1. Fräs hackad lök i oljan till gyllenbrunt, tillsätt de tärnade potatisarna och fräs med en stund. Slå på av den lilla mängden vattnen och låt puttra upp.
2. Tillsätt kryddorna, riset  och den större mängden vatten. Salta lite och småputtra tills riset är genomkokt.

Het curry:

2 msk olja
1 liten hackad gul lök
2 msk het curryblandning ( i den jag använde är det gurkmeja, kummin, kanel, nejlikor, het chili, koriander och vitlök)
2 dl vatten
2 stora tomater

1. Fräs löken gyllenbrun i oljan. Tillsätt curryn och låt den fräsa med. Slå på vatten och puttra på i 10 minuter.
2. Dela tomaterna i mindre bitar och låt dem puttra på i minst fem minuter ytterligare.

Mangoldfräs:

1 liten hackad gul lök
1 liten morot i mindre bitar
1 msk olja
5 stjälkar mangold
salt och svartpeppar

1. Fräs gul lök och morot i olja till den känns mjuk.
2. Strimla mangold och börja med att fräsa stjälken, avsluta med bladen.
3. Avsluta med salt och lite svartpeppar.

Read Full Post »

Att vara på Zanzibar och inte åka på en guidad kryddtur, vore detsamma som att besöka sin egen hemstad utan att  ha gjort en visit hos sin mor. Nu var detta, med mitt stora mat- och odlingsintresse, ett av mina huvudmål med resan och något som jag länge sett fram emot. Att jag skulle bli så berörd, att jag vid flera tillfällen rös så till den milda grad att även gässen där hemma skulle ha avundats min knottriga gåshud, gjorde mig än mer tagen och rörd. En fantastisk upplevelse.

Mr Minos tog väl hand om oss på vår vandring runt den frodiga frukt- och kryddträdgården. Med alla sinnen i högsta beredskap, med näsan i det mesta, gnuggande på blad, tuggande på kryddor och exotiska frukter av allehanda slag är detta nog min största sensoriska upplevelse hitintills.

Vi besåg och beundrade kryddor som nejlikor från sina höga träd, curryblad som är vanlig i den indiska matlagningen och avger den mest fantastiska doft, vaniljstänger som hängde i stora klasar på sin orkidée – stor som en buske, hela kardemummakapslar, citrongräs i flera sorter, kanelträden med sin användbara bark, läppstiftsblommans intensiva rödorange färg och muskotnöt så vacker så man vill gråta.

Som tur var fanns det massor av olika fruktträd i odlingen.  Vi avsmakade, på för stunden skördad, litchie, apelsin, clementiner, grape, bittermandel, jackfruit och carambole. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte frågade mer, men jag inser att jag hade nog fullt upp med att ta in allt, samtidigt som jag ville hinna ta bilder på allt ögongodis. Men nästa gång det bär iväg kommer jag att föra noggranna anteckningar kring allt som sägs och visas, samt ha med mig någon som fotograferar. Det går inte att göra allt på en och samma gång med full närvaro i stunden.

Kryddhandeln på Zanzibar har varit mycket betydelsefull genom århundranden och nejlikan är den krydda som har gjort att ön har kunnat blomstra. Den näst viktigaste grödan på ön är kokkosnöten som ständigt var återkommande i den lokala maten och drycken som serverades.

Nejlikoträden Eugenia aromatica blir 10 -15 meter höga och kan vara produktiva i över 50 år. De flesta nejlikor som används i världens kök kommer härifrån ön och framförallt på den nordligare belägna Pemba Island. Det var en kraftfull storm som i mitten på 1800-talet ödelade stora delar av odlingarna på huvudön, Unguja.

Read Full Post »

Forodhani Park ligger i Stenstaden, beläget mellan det Arabiska Fortet och havet. Parken har fått sig en ordentlig ansiktslyftning och nyöppnades 2009. Det är en populär plats för den lokala befolkningen på kvällstid. Här umgås man med sina familjer och äter något från det olika matborden.

Det finns möjlighet att få fantastiskt god seafood, råvaran som fiskats tidigare på dagen och som de kryddat och marinerat på smakfullt vis. Lite dyrare än annat men väl värt sin shilling.

Den inte alltför kända zanzibarpizzan, som egentligen inte är en vanlig pizza, utan mer ett litet paket av bröd med olika fyllningar som du kan välja mellan. De kan hotta till dem ordentligt om du så önskar.

Kycklingspetten som också är goda med sina små munsbitar, men passupp, här tas hela kycklingen tillvara. Det är inte enbart de finaste filébitarna som förekommer.

Chipsi, är deras pommes frites, låneorden från engelskan har de helt enkelt lagt till ett i efter. Här fuskas det inte, det är potatis som de strimlar på en maskin eller så har de skurit dem lite rustikare bitar för hand. Kolla in dem som har fritösen på plats, då får du garanterat nyfrittade och varma som är riktigt goda.

Bröden som de bakar är en stor njutning, chapati eller ajem som de heter på swahili. Min favorit blev de som penslats med kokkos. Smaksättningen med kokkos är liktydigt med Zanzibar för mig.

Allt som de serverar lagas på stora grillar. Jag misstänker att de förberett en del hemma och lägger en sista hand på plats. Allt för att de överhuvudtaget ska hinna med.

Allting som jag provade smakade fantastiskt gott. Miljön gör förstås mycket för själva upplevelsen. Den Zanzibariska kvällen, havet intill och alla trevliga människor som så gärna samtalade kring maten de hade på sina tallrikar.

En stor måltidsupplevelse som jag önskar att alla matglada kunde få uppleva på plats.

Read Full Post »

Older Posts »