Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Apium graveolens’

Redan i februari började vi dra upp de små fröna till våra selleri. Sedan dröjde det inte mer än sex veckor så var det så här fina i vårat ljustält som stod i farstun. Det som är så bra med plantorna så här års är att det tål lite frost, vill man kan man täcka med fiberduk, men det har vi inte gjort ännu i alla fall. I morse var det frost på bilrutan när jag åkte till arbetet, men sellerin såg bara fin ut där den står. Vi satt ute och åt middag idag i den fina kvällssolen. Var tvungen att öppna en burk surströmming när vädret ändå var så inbjudande. Alldeles intill våra trädgårdmöbler har vi satt ut selleri. Mannen ville prova på en ny metod i våras och det verkar som om sellerin har uppskattat det odlingssättet.

Smaken är ju som sagt var delad. De finns de som gillar selleri och knaprar på av den i stora mängder. Så finns de som tycker att den både smakar och luktar alldeles förfärligt illa. Det latinska namnet är Apium graveolens. Graveolens betyder faktiskt ” luktar illa ”. Så kan man säga om vår middagsmat också eller också gillar man doften av den ljuvliga surströmmingen.

Selleri, höstastrar och kvällsolens sken.

Det finns tre typer av selleri:

Rotselleri – har en kraftig smak och passar bra i gratänger, soppor, grytor. Ett måste i en riktigt köttfärsås, då menar jag en bolognese, där finhackar man bla rotselleri i små brunoise.

Stjälkselleri – kallas också för blekselleri. vill man så går det att bleka stjälkarna då blir de ännu lite sprödare och krispiga. Den håller sig länge i kylen och är god i sallader eller att dippa i en god gräddfilssås.

Blad- eller snittselleri – odlas ungefär som man gör med persilja. Tålig och orkar med lite höstfrost. När våren kommer kan man forsätta att skörda av bladen.

Read Full Post »