Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Reportage utanför bygda’ Category

Det jag uppskattar mest med maten i Tanzania, i det här fallet i Bukoba som ligger invid Viktoriasjön, är att den lagas helt och hållet från grunden.

När vi blev hembjudna till en familj på middag, var det självklart att det skulle laga till en kyckling. Det ansåg den äldsta dottern i huset vara viktigt och så fick det bli.

Dock inte de färdiga fileérna som ligger i våra frysdiskar här hemma. Här finns det inga genvägar. Kycklingen eller Kukku som den heter på Swahili, inhandlas levande på marknaden i stan, transporteras hem, plockas ute på bakgården och styckas i mindre bitar. Här pratas det inte bara om ”från näbb till klo” det görs på ett självklart och naturligt vis. Därefter kan kvinnorna komma igång med själva tillagningen på någon av de härdar som eldas med kol.

Fördelen med att laga maten ute är att det inte blir så mycket matos inne, särskilt när man ska fritera chipsi, som görs på den runda potatisen.

Det kanske är mer vanligt med jams, sötpotatis som man ofta gör Ugali på. Men det går även fint att göra gröten på majs eller kokbananer som är vanlig basmat.

Ytterligare en gryta behövs till riset med alla de goda kryddorna. Rostar man kryddorna innan man börjar koka sin Pilau, blir risrätten särskilt smakfull och aromatisk.

Många gånger serveras stekt lök och spenat till den traditionella maten. Nu har jag även fått smaka och lära mig, att det är vanligt att göra på samma sätt med pumpabladen. Särskilt nu när det är högsäsong för pumpan i Kagera, som regionen heter.

Vi avslutade denna mättande och vällagade måltid med en färsk, söt och saftig ananas som värdinnan vant skar upp vid bordet.

Behöver jag säga att det var ananasstående gott!

Read Full Post »

Ett lustfyllt minne från sejouren på den fantastiska ön, är när jag får smaka av en jättelik Jackfruit. Det hela utspelade sig när vi hade vandrat, smakat, doftat och förundrats färdigt på spicetouren. I väntan på dagens lunch hade vi ett väl planerat stopp vid några stånd där det såldes både kryddor, hantverk och diverse exotiska frukter.

Mannen som sålde frukten var oss behjälplig, och skar vant upp frukten till serveringsklar. Men jisses då, vilka smaker som studsade runt i munnen, en blandning av ananas och banan, sött och syrligt, svalkande och törstsläckande allt detta i en och samma tugga.

Nackdelen med denna goding är att den gör en otroligt kladdig om händerna, som om du hade tömt en hel burk med handbollsklister inför matchstart. Men vad gör väl det, när man är så betagen, att man kan höra änglarna spela med både harpor och trumpeter i en samstämd lov.

Har du smakat på denna spännande frukt? Berätta gärna om ditt minne.

Read Full Post »

Förra veckan vistades jag i Östersund på Saerimner. Det var den årliga träffen för landets mathantverkare där det bjuds på seminarier av allehanda slag. De bästa inom sitt gebit fanns till förfogande under tre dagar. Det var intensiva och intressanta dagar, kände mig som den finaste fullmatade korven när hemresan påbörjades.

På onsdagskvällen var det mathantverkarnas egen gala och utdelning av guldmedaljer på stora scenen. Maten som serverades var från förra årets medaljörer. Vi inledde med det mousserande vinet Sav och sedan dukades det upp med diverse delikatesser från norr till söder.

Ett särskilt stort grattis till Tina Persson, Kvarnbackens Bär. Den enda tillhörande Värmland som bärgade hem en bronsmedalj, den fick hon för sin läckra lingongelé.

Read Full Post »

Att vara på Zanzibar och inte åka på en guidad kryddtur, vore detsamma som att besöka sin egen hemstad utan att  ha gjort en visit hos sin mor. Nu var detta, med mitt stora mat- och odlingsintresse, ett av mina huvudmål med resan och något som jag länge sett fram emot. Att jag skulle bli så berörd, att jag vid flera tillfällen rös så till den milda grad att även gässen där hemma skulle ha avundats min knottriga gåshud, gjorde mig än mer tagen och rörd. En fantastisk upplevelse.

Mr Minos tog väl hand om oss på vår vandring runt den frodiga frukt- och kryddträdgården. Med alla sinnen i högsta beredskap, med näsan i det mesta, gnuggande på blad, tuggande på kryddor och exotiska frukter av allehanda slag är detta nog min största sensoriska upplevelse hitintills.

Vi besåg och beundrade kryddor som nejlikor från sina höga träd, curryblad som är vanlig i den indiska matlagningen och avger den mest fantastiska doft, vaniljstänger som hängde i stora klasar på sin orkidée – stor som en buske, hela kardemummakapslar, citrongräs i flera sorter, kanelträden med sin användbara bark, läppstiftsblommans intensiva rödorange färg och muskotnöt så vacker så man vill gråta.

Som tur var fanns det massor av olika fruktträd i odlingen.  Vi avsmakade, på för stunden skördad, litchie, apelsin, clementiner, grape, bittermandel, jackfruit och carambole. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte frågade mer, men jag inser att jag hade nog fullt upp med att ta in allt, samtidigt som jag ville hinna ta bilder på allt ögongodis. Men nästa gång det bär iväg kommer jag att föra noggranna anteckningar kring allt som sägs och visas, samt ha med mig någon som fotograferar. Det går inte att göra allt på en och samma gång med full närvaro i stunden.

Kryddhandeln på Zanzibar har varit mycket betydelsefull genom århundranden och nejlikan är den krydda som har gjort att ön har kunnat blomstra. Den näst viktigaste grödan på ön är kokkosnöten som ständigt var återkommande i den lokala maten och drycken som serverades.

Nejlikoträden Eugenia aromatica blir 10 -15 meter höga och kan vara produktiva i över 50 år. De flesta nejlikor som används i världens kök kommer härifrån ön och framförallt på den nordligare belägna Pemba Island. Det var en kraftfull storm som i mitten på 1800-talet ödelade stora delar av odlingarna på huvudön, Unguja.

Read Full Post »

Forodhani Park ligger i Stenstaden, beläget mellan det Arabiska Fortet och havet. Parken har fått sig en ordentlig ansiktslyftning och nyöppnades 2009. Det är en populär plats för den lokala befolkningen på kvällstid. Här umgås man med sina familjer och äter något från det olika matborden.

Det finns möjlighet att få fantastiskt god seafood, råvaran som fiskats tidigare på dagen och som de kryddat och marinerat på smakfullt vis. Lite dyrare än annat men väl värt sin shilling.

Den inte alltför kända zanzibarpizzan, som egentligen inte är en vanlig pizza, utan mer ett litet paket av bröd med olika fyllningar som du kan välja mellan. De kan hotta till dem ordentligt om du så önskar.

Kycklingspetten som också är goda med sina små munsbitar, men passupp, här tas hela kycklingen tillvara. Det är inte enbart de finaste filébitarna som förekommer.

Chipsi, är deras pommes frites, låneorden från engelskan har de helt enkelt lagt till ett i efter. Här fuskas det inte, det är potatis som de strimlar på en maskin eller så har de skurit dem lite rustikare bitar för hand. Kolla in dem som har fritösen på plats, då får du garanterat nyfrittade och varma som är riktigt goda.

Bröden som de bakar är en stor njutning, chapati eller ajem som de heter på swahili. Min favorit blev de som penslats med kokkos. Smaksättningen med kokkos är liktydigt med Zanzibar för mig.

Allt som de serverar lagas på stora grillar. Jag misstänker att de förberett en del hemma och lägger en sista hand på plats. Allt för att de överhuvudtaget ska hinna med.

Allting som jag provade smakade fantastiskt gott. Miljön gör förstås mycket för själva upplevelsen. Den Zanzibariska kvällen, havet intill och alla trevliga människor som så gärna samtalade kring maten de hade på sina tallrikar.

En stor måltidsupplevelse som jag önskar att alla matglada kunde få uppleva på plats.

Read Full Post »

Vi anländer till Zanzibar efter att ha varit på resande fot i 24 timmar. Men när den varma vinden omfamnar mig, och jag kan se ner till Indiska Oceanen, på min väg in till den lilla flygplatsbyggnaden. Då släpper tröttheten och känslan av att ha nått fram till mina drömmars paradisö, överväldigar mig.

Vi blir hämtade på flygplatsen av hotellets personal och efter en snabb dusch på Jambo Guest House ger vi oss ut i stenstaden. Stonetown är huvudstaden på ön och som namnet förtäljer är den uppbyggd i sten. Alla byggnader, gator och gränder som slingrar sig likt en labyrint, är framställda i det gedigna byggnadsmaterialet.

Stadens stora marknad gör ett enormt första intryck på mig. Människorna, liv och rörelse, dofter, ljud. Ja, jag blir nästan lite yr av allt. Kameran kommer knappt fram. Måste bara ta in allt med alla mina sinnen, innan jag kan se det hela genom kameralinsens öga. Man måste fråga först innan man kan ta bilder, speciellt på folket. Men med min goda vän vid min sida, som dessutom talar swahili, går allt mycket lättare.

Vi avrundar dagen på Africa House, ett måste när man är här på ön. En inhemsk öl av märket Kilimanjaro eller Safari svalkar gott.

Den första solnedgången på afrikansk mark mottages med största möjliga ödmjukhet.Tänk att få sitta här vid ekvatorn och se solen sakta sänka sig ner i den Indiska Oceanens glittrande vatten.

En annan som är född vid polcirkeln och van vid ljusa sommarnätter som aldrig vill ta slut, förundras över att solen här så snabbt kan dyka ner i havets djup.

Den zanzibariska kvällen sveper en sammetslen mörk filt om oss, när vi beger oss vidare mot Forodhani Park.

Read Full Post »

Nu har jag en veckas semester hemma hos min mamma i Björnträsk. Vi äter mest bara sådant som måste till när man är här. Det blir surströmming, ädelfisk på glödbädden och en paltgryta borde allt hinnas med det också.

Några kortare utflykter har vi varit iväg på, som jag kan rekommendera till er läsare om ni har vägarna förbi. Varsågoda, att ta del av sommarsmaker längst väg 97.

Blomgården – Ta en tur ute i trädgården och en sväng i växthuset innan du slår dig ner för ett fika med hembakat bröd och en kaffekopp.

Brittas Pensionat – Husmanskost när den är som bäst. Kanske paltgrytan kokar i köket hos Britta när du gör ett stopp vid hennes pensionat. Om paltkoman slår till kan du ta in på något av hennes rum, som är inredda i 50-tals stil och sova potatisruset av dig. Eller varför inte övernatta på något av de spektakulära Treehotel.

Café NyFiket – I gamla anrika Hamréns lokaler har ett nytt fik tagit form. Mysigt inrett och med en meny som även bjuder på lokala specialitéer. Vi testade Souvastallriken – tre tummar upp.

Macken i Harads – Godaste mjukglassen som finns. Vi vet, som helst köper en varje dag under vår sommarvistelse här.

Harads Camping –  Restaurang Utsikten – Med den vackraste vyn ut över Lule Älven och Bodträskforsbron. Här kan du  få dig en matbit på dagen eller svinga en bägare till trubadur på deras pubaftnar.

Laxholmen – En kulturminnesplats där man kan se sig omkring och lära sig mer om hur laxfisket gick till i Edefors förr. Det är här man får det absolut godaste laxmackorna alla kategorier. De serveras dock på papperstallrikar, men vad gör väl det när mjukkakan bakas i bagarstugan av glada damer och laxen gravas av en lokal fiskhandlare.

Read Full Post »

Older Posts »