Att vara på Zanzibar och inte åka på en guidad kryddtur, vore detsamma som att besöka sin egen hemstad utan att ha gjort en visit hos sin mor. Nu var detta, med mitt stora mat- och odlingsintresse, ett av mina huvudmål med resan och något som jag länge sett fram emot. Att jag skulle bli så berörd, att jag vid flera tillfällen rös så till den milda grad att även gässen där hemma skulle ha avundats min knottriga gåshud, gjorde mig än mer tagen och rörd. En fantastisk upplevelse.
Mr Minos tog väl hand om oss på vår vandring runt den frodiga frukt- och kryddträdgården. Med alla sinnen i högsta beredskap, med näsan i det mesta, gnuggande på blad, tuggande på kryddor och exotiska frukter av allehanda slag är detta nog min största sensoriska upplevelse hitintills.
Vi besåg och beundrade kryddor som nejlikor från sina höga träd, curryblad som är vanlig i den indiska matlagningen och avger den mest fantastiska doft, vaniljstänger som hängde i stora klasar på sin orkidée – stor som en buske, hela kardemummakapslar, citrongräs i flera sorter, kanelträden med sin användbara bark, läppstiftsblommans intensiva rödorange färg och muskotnöt så vacker så man vill gråta.
Som tur var fanns det massor av olika fruktträd i odlingen. Vi avsmakade, på för stunden skördad, litchie, apelsin, clementiner, grape, bittermandel, jackfruit och carambole. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte frågade mer, men jag inser att jag hade nog fullt upp med att ta in allt, samtidigt som jag ville hinna ta bilder på allt ögongodis. Men nästa gång det bär iväg kommer jag att föra noggranna anteckningar kring allt som sägs och visas, samt ha med mig någon som fotograferar. Det går inte att göra allt på en och samma gång med full närvaro i stunden.
Kryddhandeln på Zanzibar har varit mycket betydelsefull genom århundranden och nejlikan är den krydda som har gjort att ön har kunnat blomstra. Den näst viktigaste grödan på ön är kokkosnöten som ständigt var återkommande i den lokala maten och drycken som serverades.
Nejlikoträden Eugenia aromatica blir 10 -15 meter höga och kan vara produktiva i över 50 år. De flesta nejlikor som används i världens kök kommer härifrån ön och framförallt på den nordligare belägna Pemba Island. Det var en kraftfull storm som i mitten på 1800-talet ödelade stora delar av odlingarna på huvudön, Unguja.
åååh… tack…
Gåshuden smittar av sig epidemiskt – turen låter som en tripp i paradiset för en mat och kryddnörd. Zanzibar klättrar på resedrömtoppen hos mig!
FJällmor, känn dig välkommen…
Mamma Mimmi, får du möjlighet att åka så ta den direkt.
[…] 30, 2010 av mimmismat När vi avslutat vår tur bland odlingar av kryddor och frukter blev vi bjudna på lunch. I skuggan under en grästak, […]
[…] 15, 2010 av mimmismat Den färska kardemumman som jag hade med mig från Zanzibar har nu fått göra sitt första framträdande i vårt kök. Det blev ingen dålig debut för denna […]
Zanzibar låter så spännande, speciellt nu när regn och höst kommer. De var roligt att läsa.
[…] vinterpumpor börjar bli redo för intåg till skafferi och hyllor. Som jag berättat tidigare är nejlika och kokos två av öns viktigaste råvaror som var mycket frekvent förekommande i maten som vi åt på […]
[…] har vår ekologiska julskinka stått på vedspisen och varsamt puttrat på i sina timmar. Den gled lagom ner i grytan med vatten […]
[…] Jackfruit. Det hela utspelade sig när vi hade vandrat, smakat, doftat och förundrats färdigt på spicetouren. I väntan på dagens lunch hade vi ett väl planerat stopp vid några stånd där det såldes […]