Invid vägen mellan Gräsmark och Mitandersfors ligger värdshuset med vilt som specialtè.
Det finns mycket gott att välja på från menyn som erbjuder allt från fiskrätter, kötträtter och vilträtter. Förra året när vi var här och firade tjugo jämnt åt vi tre smakliga rätter. Den här gången hade jag bestämt mig för att prova på björnkött till huvudrätt. Mannen ringde i förväg och hörde om de hade nalle hemma, det serveras bara vid tillgång och än är årets jakt inte fullt igång här i våra skogar.
Efter en säker inledning med en gammal goding som löjromstoast var förväntningarna höga på bamse. Han slog verkligen till med full kraft. Våra smaklökar fick sig en högersvung som mättade med den vildaste arom som går att få. Den gräddiga såsen med aningar av enbär hjälpte så även den till att försänka oss i nöjd och djup matro.
Någon dessert var det inte tal om att få ner denna kväll, jag var full, av skoglig mat. Funderade ändå på vad som kunde toppa i smak efter en sådan tung viltknock och kom fram till att en explosion av svarta vinbär i form av en svalkande sorbet skulle smakat och stegrande övervunnit den stora lurviga.
Tvällen heter värdshuset….
….och lika så sjön där invid.
Inredning och uppdukning allt går vilt till….
Trollmor och trollfar vakar över restaurangen…
Kvällens förrätt – en klassiskt toast med vänerlöjrom, gräddfil och lök.
Björnstek med enbärsgräddsås… synd bara att köttet gömdes under all god sås.
Starkt och gott kaffe med lite gott i glaset serveras på en liten bricka…
Visst är det rejäl smak på björnar..
Mitt första restaurangjobb, tidigt på det glada 80-talet, var som Kock på Östersunds då finaste krog, Lilla Paris.
Krögaren köpte hem ett stort parti björnfile, han trodde det skulle bli en storsäljare. Jag minns att han tog över 200kr och det var hutlöst på den tiden. det mesta av Nallen blev kvar i frysen, och efter ganska många månader, när fettet härsknat till, fick jag den stora äran att steka allt till chefens hundar.
Minns än idag den fräna lukten.
Men det var riktigt gott när det var färskt, men himla stark smak.
Tänk vilken smak det kan bli av blåbär 😉
Tack för ett trevligt matreportage.
Åh, det är mysigt på Tvällen. Andas verkligen vildmark 🙂
Birgitta, ja det får man lov att säga att det är. Härligt matminne du bjuder på från din tid i Ö-sund. Tur att någon ville förbarma sig över de fina filéerna tillslut.
Malin, visst är det värt sitt besök. 🙂
Låter spännande med björn. Såsen ser fantastiskt god ut, snacka om simborgarmärket 😀
Nu blir jag avis Mimmi! Skulle gärna vilja smaka på björnkött jag också. Kanske jag ska önska mig det när vi firar 20-årig bröllopsdag i november. Jag har en björnjägare i huset just nu (yngsta dotterns pojkvän)han har varit nära att skjuta så vem vet. Nu ska jag kolla in din äppelchutney!
Helena, ja det blev väl så mycket men jättegott. Alltid trevligt om man kan få se köttet.
KarinW, hoppas du får tillgång till björnkött snart så ni också får fira er dag med en vilt.
Viktigt att tillaga köttet upp till 68 °C kärntemperatur och att det också ska ha varit fryst i minst -20°C i flera dagar. Annars finns risk för Trikinos.
Låter som en riktig höjdare! Kanske jag inte skulle vara så rädd för björn om jag fått smaka köttet.
Ska komma ihåg det där med temperaturen om det skulle hamna en ”nallebit” i min frys!