Det blev många mil i bil, men vad gör man inte för sin dotter som vill skriva sitt projektarbete uppe hos sin mormor i Norrbotten. Nu är hon kvar där i lugn och ro med hösten som övergått till vinter.
Själv passar jag gärna på att fylla på med sleven av matminnen som jag har så starkt förknippat med min mamma och mormor Ida. Att få laga lite god mat till min mor, medan man pratar om hur livet var förr på udden är nyttig påfyllning. Det fanns en period när min mormor Ida odlade rotsaker och grönsaker till husbehov. Ner mot sjön, inte långt ifrån där den gamla tvättstugan stod, låg kökslandet där grödorna odlades. Kommer bara ihåg potatislandet från det jag var liten och det ligger fortfarande kvar på sin plats.
Grymtande grisar i stian och råmande kor i väntan på mjölkning var vardag som helgdag för min mormor. Tänk att hon hann med allt som skulle göras både utomhus och inomhus.
- Fanns det inget hönshus här förr i tiden, frågade jag. Men några höns skulle det inte vara för de skitade bara ner, det var ord och inga visor från min käre morfar.
Morfars gamla eka ligger på land. Så här på hösten brukade vi fiska siklöja.
Frostigt boende
Isen har lagt sig över Björnträsk
Vad fint du skriver(jag är lättgråten jag) och vilka bilder sen,
längtar du inte tillbaka? Hon måste vara stolt över dina odlingar!
KarinW, tack det var bra att höra. Jag har också blitt lättgråten, det kommer väl med åren. Det finns inget så vackert som ett frostnupet landskap. Det gäller att passa på de få dagar frosten visar sig i sin solskrud.
Jag längtar tillbaka emellanåt, speciellt till ”Paradiset” som det kallas av barn och barnbarn.
Hon fick sprovsmaka på lite av varje från vår kökträdgård. Pumpasoppan och pajen på densamma blev hon riktigt överraskad av.